Gå till innehåll
FOTO OCH FILM

Färgers absorption i vatten

När vi kliver ner i vattnet med vår kamera så är det tre olika fenomen gällande ljuset som vi måste förstå och ta hänsyn till: Absorbtion, diffusion och refraktion. I detta avsnitt handlar det om absorbtion.

Vatten är ett väldigt ljusgenomsläppligt medium, men även rent, destillerat vatten har egenskapen att det absorberar vissa delar av det synliga spektrumet snabbare än andra. De färger som tränger igenom vatten sämst är de långa våglängderna i det synliga spektrumet, framför allr rött och orange. Redan vid 10 meters djup har det mesta av dessa färger i ljuset försvunnit. Diagrammet ovan visar schematiskt hur olika våglängder absorberas. I våra vatten tillkommer dessutom att det finns en hel del alger och plankton i vattnet, som reflekterar och sprider ljus, framför allt i det gröna spektrumet, så att vi får en vattenpelare med mer eller mindre grön färg, istället för det rena vattnets blåa färg.

Det man kanske inte tänker på som fotograf är att även ljuset från kamerans lampor eller blixtar gör en resa genom vatten, först fram till motivet och sedan reflekterat, tillbaka till kameran. Även detta ljus får under sin resa en bortfiltrering av de varma färgerna. Om motivet är två och en halv meter bort, så färdas ljuset 5 meter innan det träffar kamerans sensor. I bilden ovan kan man se hur vattnet har sin fina blåa färg, men även dykaren har, blixtljuset till trots, blåaktig hud och tråkigt gråröd färg på torrdräkten. Även solfjäderkorallerna är litet kalla i färgtonen.

I denna bild har jag försökt att i bildbehandlingsprogrammet vitbalansera för att få de rätta, varma tonerna i huden på dykaren. Det kräver så stor justering att vattnet nu får en onaturlig färg. Snarast en försämring av totalintrycket.

Man får försöka att i denna typ av bild hitta en kompromiss, som ger acceptabel färg, både på huvudmotivet och vattnet i bakgrunden.

Är man medveten om detta problem så inser man att det bästa är att ha så litet avstånd som möjligt mellan kameran och huvudmotivet. Det är ett av huvudskälen till att man för större motiv nästan uteslutande använder väldigt vidvinklig optik, antingen så kallad fisheye eller raktecknande supervidvinkelobjektiv. På kompaktkameror kan man istället montera en vidvinkeltillsats. Bilden ovan är tagen med fisheye-objektiv och avståndet till motivet är bara ca en meter. PÅ det korta avståndet blir absorbtionen obetydlig, och man får varma förgrundsfärger med fin blå färg på vattnet.

Det går att hantera även litet längre avstånd, i synnerhet om vattnet i bakgrunden är litet ljusare exponerat. Viktigt att tänka på vid denna typ av bild är att man pratat med sin modell om att placera sig på samma avstånd till kameran som i det här fallet solfjäderkorallen. Man ska alltså inte ligga snett bakom, som kan kännas mera naturligt när man poserar, utan bredvid. Vänder man huvudet mot sidomotivet så ser det ofta ändå ut som om man ligger litet bakom och tittar på motivet, som i denna bild,

Om dykaren kamnar längre bak, så är det bättre att ljussätta förgrunden, men placera dykarensom siluett mot fritt vatten.

/ Ingvar Eliasson

Blomkålskorall, Tustna, Norge. Foto: Ingvar Eliasson

Blomkålskorall, Tustna, Norge.

Ingvar Eliasson

Ordförande, Foto- och Filmkommittén

Publicerad: 2022-12-19

Senast uppdaterad: 2023-02-19